Torsdagsintervju: Sofia Arkestål

Sofia Arkestål sitter i styrelsen för European Students For Liberty och för Stureplanscentern, har varit organisationssekreterare för FMSF och var med och startade den liberala nyhets- och debattportalen Frihetssmedjan. Hon driver dessutom en blogg på spfoia.se. Hon har generöst erbjudit sig att svara på ett par frågor om sitt engagemang i den liberala rörelsen och hennes syn på utvecklingen i Sverige.

LP: Det anses ofint att fråga en kvinna om hennes ålder, men för någon så pass ung har du hunnit med mycket. Utöver dina engagemang i frihetliga organisationer har du även några års arbetslivserfarenhet och är på väg mot en kandidatexamen inom idéhistoria och språk. Hur hinner du med allt?

SA: Med över 1000 speltimmar i Skyrim undrar jag detsamma. Studierna tar den största smällen, jag har lättare för att göra praktiska saker med positiv och tydlig effekt. Men till slut jobbar jag igen allt. En förklaring är att jag gör roliga saker och jag vill gärna leva för det jag gör, då är det inte så svårt att hinna med. Vad skulle jag annars göra med all tid? Jag är 23 år gammal för övrigt.

LP: Vad fick dig att engagera dig som liberal?

SA: En av de första ACTA-demonstrationerna var min liberala ansats. Jag och en vän stod på Plattan i Stockholm, när Henrik Alexandersson med flera höll tal. Vi hade en skylt med texten ”Ryssvänner, vik hädan!”. Att bli upprörd och arg över saker är ett bra bränsle.

LP: På din blogg nämnder du Johan Norberg och hans ”Ett annat Sverige är möjligt” som en inspiration för ditt politiska engagemang. Du pluggar även precis som han gjorde idéhistoria. Lyckas du bara ge ut en bästsäljande bok och bli förälskad i 80-talsmusik är du i princip din generations svar på honom. Kan man säga att han är din liberala förebild?

SA: America Vera Zavala (då aktiv i svenska ATTAC) och Johan Norberg skrev den tillsammans och höll föreläsningar på mitt högstadie. Deras respektive föreläsningar har influerat mig något enormt.

Efter föreläsningen lade jag fram en teori om att alla ”riktiga liberaler lyssnar på synth och annan elektronisk musik”. Det var något slags försök att identifiera vilka kulturella kännetecken som kan kopplas till liberalismen, ungefär som progg och punk hör ihop med socialism (jag var 14 då). Sedan dess har jag lärt mig att det finns något som kallas ”hårdrockshöger”, men även jag kom över min hårdrocksperiod så det är väl bara en fråga om mognad (hoppas någon blir arg nu).

Men för att svara på frågan så blir nog svaret ja. Framför allt var han en inkörsport till tyngre liberalism. Hans sätt att kommunicera liberalism är väldigt pedagogiskt och varmt, lite som en föregångare till ”Bleeding heart libertarian”-rörelsen i USA.

LP: Nu över till European Students For Liberty. Vad är det för sorts organisation och vad jobbar ni med till vardags?

SA: Students For Liberty (SFL) är en internationell, libertariansk nonprofit-organisation. Man accepterar enbart privata donationer och har expanderat till Afrika, Sydamerika och Europa sedan grundandet 2007/2008. Uppdraget som också finns att läsa på deras hemsida lyder:

”SFL’s mission is to provide a unified, student-driven forum of support for students and student organizations dedicated to liberty.”

European Students For Liberty är helt enkelt den europeiska motsvarigheten. Man fokuserar på att genom olika utbildningar, ledarskapskurser och andra insatser uppnå en positiv förändring av civilsamhället. SFL har identifierat en metod – SFLs theory of social change, inspirerad av Hayeks Structure of production.

Till vardags handlar det om att skapa webseminarier, podcasts och på annat sätt kommunicera frihet, skriva och skicka böcker, organisera konferenser och erbjuda verktyg för faktiska studenter att själva engagera sig som liberaler. Ett hett tips är att läsa på hemsidan (www.studentsforliberty.org) om vilka resurser vi tillhandahåller.

Vi hade en pan-europeisk konferens i Leuven, Belgien i mars i år med nära 400 besökare. Att träffa europeiska studenter som är trötta på korruption och ofrihet är lite som att vara på semester. Väl på konferensen får man lyssna på fantastiska tal, delta i debatter, socialisera och ha roligt tillsammans. Det är väldigt viktigt i en rörelse driven av individualister.

LP: Vilken är den viktigaste frihetsfrågan i dagens Sverige?

SA: Det är hemskt svårt att välja en, det finns så mycket som är felkonstruerat. Saker som upprör mig otroligt mycket innefattar den svenska sexköpslagen, tvångssterilisering av transsexuella (som tack och lov är på väg bort), hemskolningsförbudet, Systembolaget, moralism och det allmänna nannystate-beteendet.

Men om jag måste välja en fråga så är det att vi har en så enormt stor stat, som verkligen måste banta. Som Thatcher sa: There can be no liberty unless there is economic liberty. Jag tror att det ligger väldigt mycket i det, och med det näst högsta skattetrycket, efter Danmark, så har vi en lång väg att gå. Civilsamhället kan inte växa och ersätta statsindividualismen om det utarmas så som det gör i dag, och då är det inte konstigt att det går långsamt framåt i opinionen heller.

Och med det Nya Bidragspartiet Socialmoderaterna blir det bevisligen inte mycket gjort. Nota bene att de åtminstone går åt rätt håll. Dr James Lark från Libertarian Party som också engagerat sig mycket för Students For Liberty uttryckte det som att vi alla måste se till att kliva ombord på tåget mot friheten och sluta tjafsa om var slutstationen är. Det viktiga är att tåget är i rullning först och främst, så att man kan börja få saker gjorda och uppnå faktisk förändring.

LP: Finns det någon fråga där du tycker att den svenska frihetsrörelsen för alldeles för lite väsen?

SA: Jag räknar inte alla borgerliga riksdagspartier till den svenska frihetsrörelsen, så självklart finns det luckor. Det är väldigt få som ”tar fajten” och ifrågasätter fackens särställning på arbetsmarknaden, eftersom det uppenbarligen är tabubelagt. Fria Moderata Studentförbundets politiska jippo Amalthealinjen var inte populärt hos varken högern eller vänstern.

Det finns många ämnen och områden där jag gärna skulle se mer aktivitet. Det var liksom lite mer go i frihetsrörelsen på 90-talet, när man anordnade svartklubbar och sålde sprit på gatan i protest.

LP-bloggen vill tacka Sofia för hennes svar och önska henne lycka till med hennes olika engagemang.