Torsdagsintervju: Martin Borgs, slöseriombudsman
Martin Borgs är PR-konsult, filmare och författare. Han är bland annat känd för dokumentären ”1200 miljarder” och jobbar just nu som slöseriombudsman.
LP: Hur kommer det sig att du blev slöseriombudsman, och vad är egentligen syftet med en sådan?
MB: För mig är slöseri med skattepengar en fråga om både moral och makt. Hur hanterar man någon annans pengar? Det blir särskilt viktigt i ett land som Sverige där politiker bestämmer över en så stor del av vad folket arbetar ihop. – Det var skälet att jag 2005 köpte en gammal sheriffbil och gav mig ut på en resa genom Sverige för att jaga slöseri med humor som vapen. Det blev en film som stöddes av Skattebetalarnas förening. 2012 fick jag uppdraget av dem att vara slöseriombudsman, och återuppta granskningen av hur skattepengarna används. – Som slöseriombudsman får jag många tips, inte minst från Facebook där över 26.000 följer mitt arbete. Några tips gräver jag vidare på, andra lyfter jag fram. Flera av dem har jag samlat i boken ”365 sätt slösa med dina skattepengar” som kommer ut lagom till julhandeln. Jag håller också på att spela in filmen ”1600 miljarder” som kommer att ha premiär sommaren 2014.
LP: Finns det något värsta exemplet du hittat som riktigt sticker ut?
MB Jag skulle kunna prata länge om nästan vart och ett av de 365 exemplen i min bok. De är alla upprörande på sitt sätt. Ett exempel är Kristianstads kommun som betalar en halv miljon kronor per år för att köra mat i taxi mellan två äldreboenden, fastän det bara är 110 meter mellan dem. Samtidigt har man sparat in på färskpotatisen till de äldre eftersom den var för dyr.
LP: Varför tror att slöseriet är så omfattande inom den offentliga sektorn, tror du att det är lika illa inom den privata?
MB: När jag spelade in dokumentären ”Överdos – en film om nästa finanskris” för några år sedan slogs jag av likheterna mellan bankirerna på Wall Street och våra svenska politiker. Risken för slöseri är som störst när man hanterar någon annans pengar, och har glömt bort var de kommer ifrån eftersom systemet blivit så stort. Skillnaden är förstås att det är lättare att rösta med fötterna som bankkund än som medborgare.
LP: Du får anses vara en ganska framgångsrik opinionsbildare i och med filmer som ”1200 miljarder” och ditt arbete som slöseriombudsman. Vad är det som gör att du lyckas bättre än många andra?
MB: Tack Ambjörn, fast det får stå för dig. När jag själv studerar riktigt framgångsrika opinionsbildare har de oftast en sak gemensamt: kombinationen av talang och engagemang. – Det finns en 1500 år gammal anekdot om en man som går förbi två stenarbetare. Han ställer samma fråga till bägge männen– vad gör du? Den första mannen svarar – lätt irriterat – det ser du väl, jag hugger sten. Den andre mannen lyser upp och berättar att han är med och bygger en katedral. Det finns ett skäl till att anekdoten har överlevt i 1500 år. Vill man förändra samhällsklimatet måste man kunna svara på frågan vilken katedral man bygger. Engagemang är det viktigaste bränslet för den som vill förändra världen.
LP: Om du fick inför eller avskaffa en reglering eller lag för att minska slöseriet, vilket skulle det vara?
MB: Få svenskar förstår hur mycket pengar de faktiskt betalar i skatt. Nästan alla skatter är osynliga. Arbetsgivaravgifter, inkomstskatter, moms, bensinskatten och så vidare. Om vi fick betala in skatterna själva skulle fler granska hur pengarna användes. Först då kommer vi att få se en ordentlig förändring. – Sedan vore det förstås bra med ökad genomskinlighet om hur pengarna används, och kanske till och med folkvalda sheriffer i varje kommun som granskar den politiska makten.
Liberala partiet vill tacka Martin Borgs för hans tid och önskar honom lycka till med sitt arbete som slöseriombudsman och debattör.