Torsdagsintervju: Johan Norberg
Johan Norberg är liberal författare, filmare och debattör som varit engagerad i Frihetsfronten, skrivit för bland annat Timbro och amerikanska Cato Institute samt varit redaktör för Nyliberalen. Han har skrivit ett flertal böcker varav den kanske mest kända, Till världskapitalismens försvar, översatts till ett stort antal olika språk och fått pris av bland annat tyska Hayek Stiftung och The Atlas Economic Research Foundation. Idag har han varit vänlig nog att svara på några frågor från Liberala partiet.
Foto: Sofia Nerbrand
LP: Hur kommer det sig att du blev intresserad av liberalismen?
Det är en lång bakgrundshistoria. Jag har alltid haft ett starkt personligt frihetsbegär, som i mitt fall förstärktes av ett intresse för historia, som jag tolkade som en kamp mellan frihet och kontroll – oavsett om de senare kom i form av kyrkan, slavägare, feodalherrar, fascister eller bolsjeviker. Lägg till det ett personligt behov att hitta konsekvens och logik i mina åsikter så landade jag snart i anarkismen. Men de anarkister som jag läste var inte så frihetliga som jag hoppats – ofta hade de tvärtom strikta krav på hur människan skulle leva och man fick absolut inte ha frihet i den ekonomiska arenan. Då började jag upptäcka de klassiska liberalerna och insåg att de låg närmare mig. På den vägen är det.
LP: Vilken anser du att är den viktigaste frihetsfrågan i Sverige idag?
Det är en rasande bra fråga och svår att besvara eftersom de alla hänger ihop på olika vis. I en mening skulle jag säga övervakningsfrågan eftersom så mycket följer av statens kontroll, i en annan skattefrågan, eftersom det handlar om hur stort utrymme människan har att förverkliga sina egna ambitioner och projekt. Men jag tror att jag landar i rätten att migrera. Delvis för att starka krafter vill inskränka den, både SD och rasisterna, men på ett annat vis också socialdemokraterna och facket. Det är farligt, för varje gång man börjar angripa öppenheten följer så mycket annat med också. Migration gör samhället friare, rörligare, öppnare, mer pluralistiskt och mer dynamiskt. Det måste försvaras.
LP: Finns det någon fråga där du tycker att den svenska frihetsrörelsen gör alldeles för lite väsen av sig?
Hmm. Nja, jag vet inte. Den verkligt frihetliga kretsen i Sverige är inte så himla stor, och jag tycker att de inblandade ägnar sig åt väldigt många olika frågor. Möjligen blir det ingen stor kraftsamling, men det blir ju så med arbetsfördelning. En fråga som jag är lite orolig över är emellertid utbildningsfrågan, där vänstern vill blockera friskolorna, och regeringen håller på att riva ned mångfalden med allt mer detaljkrav, lärarlegitimationer och förbud mot hemskolning. Det är obehagligt. Våra barn är för viktiga för att överlåta åt en bunt politiker med överdrivet ordningssinne.
LP: Jobbar du på några intressanta projekt som vi kan se fram emot att se resultatet av inom den närmaste framtiden?
Jag jobbar med en rad dokumentärfilmer för den amerikanska marknaden i olika utvecklingsstadier. En om hur utveckling och ekonomisk frihet hänger ihop globalt som snart är klar och en annan om energi – om hur man räddar både klimatet och människan. Och det lär bli mer av den varan. Sedan kan jag säkert inte avhålla mig från att skriva fler böcker, men det är inget på gång för ögonblicket.
LP: Vem är den mest intressanta människan du fått träffa genom ditt engagemang?
Det måste nog vara Sven Rydenfelt, den yngsta och mest entusiastiska 90-åring som jag någonsin träffat. En liberal ekonom från Lund, för både personlig och ekonomisk frihet, som stod fast vid sina ideal, trots att han var på kant med tidsandan, kollegerna hånade honom och han led av svåra sjukdomar. Och han hann bli så gammal att han se alla ändra sig. Han utsågs till hedersprofessor 1991 och vid en konferens reste sig en av hand gamla fiender och höll ett tal med innebörden att han och alla andra hade haft fel och Sven hade haft rätt hela tiden. Jag tänkte ofta på Sven när jag själv tycker att det är motigt ibland.
LP: Dina böcker har uppmärksammats utomlands på ett sätt som är ganska ovanligt för svensk politisk litteratur. Hur tror du det kommer sig att dina böcker blir så populära i så pass många olika länder?
Ett skäl är helt enkelt att debatten är väldigt likartad. Det är väl en form av globalisering? Mycket av den svenska kritiken mot liberalism och kapitalism är i själva verket importerade från anglosaxiska akademiker och tidningar, så när jag argumenterar emot dem är det inte så konstigt att det också har något att säga om debatten där. Sedan försöker jag undvika den navelskådande svenska debatten så mycket som möjligt. Det mesta som händer i världen händer faktiskt någon annanstans än i Sverige, och om man skriver mer om detta andra så kan det också vara mer relevant där.
LP: Vilken av dina böcker eller filmer var mest intressanta att skapa?
Jag tror att det var Den svenska liberalismens historia, eftersom jag fick gräva ned mig i den svenska historien och leta efter historiska förebilder. Det var en fantastisk känsla att hitta svenskar i alla epoker och ur alla samhällsklasser som tänkt de tankar som man själv känner sig lite ensam om.
LP: Du var delaktig i debatten runt finanskrisen, tror du att det värsta är över eller kommer det fortfarande att bli värre? Skulderna runt om i världen visar inga större tecken på att minska, kan krisen ens betraktas som över innan det finns en långsiktig lösning skuldproblemen?
Jag tror tyvärr inte att vi har löst någonting. Skulderna har i själva verket snarast vuxit och jag ser inte tecken på att t ex sydeuropeiska länder gör sådana reformer så att de får den tillväxt som krävs för att de ska kunna hantera dem. Det enda som har skett är att centralbankerna har stabiliserat situationen och sett till att alla spekulanter, banker och stater överlever, vilket kommer ge alla känslan att de kan fiffla och ta vansinniga risker nästa gång också. Jag är rädd att vi får leva med konsekvenserna av detta under lång tid framöver.
LP: Ett genomgående tema för dina böcker är att de inte håller sig till traditionella problemformuleringar utan visar på det positiva med något snarare än att bara bemöta kritik. Till världskapitalismens försvar fokuserar på hur kapitalism leder till välstånd, Hur människans skapade världen visar på mänsklighetens skapande kraft och nu senast visade du och Fredrik Segerfeldt i Migrationens kraft hur migration leder till ökat välstånd. Är detta en medveten strategi eller råkar du bara vara en väldigt positiv person?
Haha. Ja, det är en bra fråga. Jo, jag är nog optimistiskt lagd, delvis på grund av läggning, delvis på grund av att fakta och empiri sparkar. Det finns så fantastiska möjligheter och människan är kapabel till så mycket och det är spännande att skriva om. Men det är väl också lite taktiskt från min sida. Jag har insett att de flesta inte bryr sig så himla mycket om vad Krugman, Greider, Ekis Ekman eller Avpixlat skriver, men de super in deras resonemang från media och på ljugarbänken. Så böcker som direkt angriper dem bryr sig inte så många om, men böcker som berättar en annan historia, en helt annan berättelse, som mer implicit gör upp med deras perspektiv, får ett större allmänintresse.
Johan Norberg blev nyligen utsedd till kolumnist på Svenska Dagbladets ledarsida. Hans första krönika kan läsas här. Han har bland annat författat följande böcker:
Till världskapitalismens försvar
Eurokrasch: En tragedi i tre akter
Migrationens kraft: Därför behöver vi öppna gränser (tillsammans med Fredrik Segerfeldt)
Global rättvisa är möjlig (tillsammans med America Vera-Zavala)
Den svenska liberalismens historia
Fragment och Argument 1990-2010
Liberala partiet önskar Johan Norberg lycka till med sina dokumentärfilmer, kolumner och andra projekt.
