Torsdagsintervju: Henrik Hall
Henrik Hall är vice ordförande i FMSF och redaktör för förbundets tidning Svensk Linje. Idag har han varit vänlig nog att svara på några frågor från Liberala partiets blogg.
LP: Vilken anser du att är den viktigaste frihetsfrågan i Sverige idag?
HH: Samma som alltid: förmynderiet. Det här med att staten beskattar oss oskäligt mycket för att tillhanda service vi bättre kunnat ordna på annat sätt är givetvis illa. Men alla dessa förbud, hinder och oskäliga avgifter för att uppfostra oss! I vanliga fall är jag en mycket lugn och sansad människa, men när politiker vill detaljstyra hur människor lever sina liv blir jag vansinnig.
LP: Hur kommer det sig att du engagerade dig som liberal?
HH: Bra fråga! Jag har varit politisk intresserad så länge kan minnas, valet -98 var det första jag tog ställning i och ville att Moderaterna skulle vinna. Sedan dess har banan varit lite brokigare, jag har aldrig varit med i något ungdomsförbund eller så. Så det faktiska engagemanget har varit lågt, bortsett från några bloggande gymnasieår. Sedan gick några vilsna år på universitetet och jag fick via ett inofficiellt LP-arrangemang reda på att Fria Moderata Studentförbundet startat på nytt i stan. På den vägen är det. Nu har jag arbetat som ledarskribent i sommar och till hösten sticker jag ner till Bryssel för att praktisera hos Christofer Fjellner. Det har gått fort, tycker jag.
LP: Vilken fråga är det viktigast att liberala organisationer i Sverige driver idag?
HH: Avregleringen av bostadsmarknaden. Då menar jag inte bara hyresregleringarna utan också plan- och bygglagen, vars absurda konsekvenser jag kan prata hur länge som helst om. Jag ser bostadsmarknaden och stadsplaneringen som en perfekt teoretisk illustration för den spontana ordningen. Staten ställer upp spelregler (t ex gator och avlopp) och anvisar var det får byggas. Sedan bör ägaren av marken få bygga precis så som denne vill. Men dit är det vansinnigt långt i dag, tyvärr.
LP: Finns det någon fråga där du tycker att den svenska frihetsrörelsen gör alldeles för lite väsen av sig?
HH: Narkotikafrågan. Men det är svårt, många som strävar efter en karriär inom partier, ledarsidor eller tankesmedjor blir ogärna förknippade med den frågan, mig själv inkluderad. Det är en av få frågor där debatten kan stängas innan den ens har öppnats, men det går åt rätt håll. Forskningen talar sitt tydliga språk och USA:s inflytande på sydamerikansk lagstiftning börjar minska. Själv tycker jag att bruk, innehav, försäljning och tillverkning ska tillåtas. Men det får man ju inte säga i det här landet.
LP: Berätta lite om ditt arbete med FMSF och dess tidning Svensk Linje.
HH: I FMSF sitter jag i styrelsen för Uppsalaföreningen, Geijerska studentföreningen. Vi ska i höst ordna massvis med talarkvällar, diskussionspubar och en liten ekonomiutbildning. Jag rekommenderar alla liberalpartister i Uppsala att kolla upp oss på Facebook!
Svensk Linje blev jag redaktör för efter årsmötet i maj då jag avgick som vice ordförande i FMSF. Jag vill främst att tidningen ska vara två saker. Dels en tidning som levererar tunga expertnamn i sina temaartiklar och som därför lockar till läsning hos fler än de närmast sörjande. Men också en skola där våra medlemmar får träna sig själva på att skriva, argumentera och filosofera.
LP: Vad anser du att Svensk Linje ska fylla för roll i samhällsdebatten?
HH: Linjen har en stolt tradition av att vara en nagel i ögat på den politiska eliten, det ska vi fortsätta med. Framför ska vi reta upp våra egna, jag har inga större illusioner att Jonas Sjöstedt ska bli marknadsliberal av att läsa Linjen, men Fredrik Reinfeldt kanske låter sig inspireras.
LP: Vem är den mest intressanta människan du fått träffa genom ditt engagemang?
HH: Rand Paul, helt klart. Han signerade ett ex av konstitutionen till mig! Han går ju mer och mer mainstream nu när han försöker bli presidentkandidat, men jag är fortfarande övertygad om att han är en av de unga republikaner som kan driva partiet tillbaka i rätt riktning och återuppväcka frihetsidealen i amerikansk politik. Just nu är både demokrater och republikaner sorgliga figurer, med få undantag.
Liberala partiet vill tacka Henrik för hans tid och önska honom lycka till med framtida åtaganden.