Jag har blott och bart ett enda mål med min politiska gärning, nämligen att på aggressivast möjliga sätt lämna medborgarna ifred.
Till skillnad från övriga politiker i Sverige är jag nämligen övertygad om att den som är vuxen och myndig också är kompetent att klara sig från inblandning av politiker och myndigheter.
I den mån jag kan sägas ha några visioner, som det så vackert heter, är det att montera ned välfärdsstaten som kväver medborgarnas friheter, lämna EU som mer och mer antar formen av en superstat och våga vägra Nato där vi kommer tvingas lyda främmande makts säkerhetspolitiska krav.
Välfärdsstaten har möjligen tjänat en uppgift historiskt. Men idag har den växt till en koloss, omöjlig att överblicka och styra. I princip utgör den en aldrig sinande kravmaskin och ett skatteslukande hål som inte mäktar med att betala tillbaka. Den politiska styrningen visar sig från sin sämsta sida och skapar en resursslukande byråkrati som önskar pådyvla oss meningslösa värdegrunder och suboptimal service.
EU, vad har vi för nytta av den organisationen? Det är omöjligt, även ur ett rent teoretiskt perspektiv, att förstå hur medborgerlig frihet blir större genom att centralisera beslutsprocesser och makt. Mellanstatliga samarbeten och handelsavtal kan ordnas på andra och mycket bättre sätt.
Nato-medlemskap är fel på så många plan att det är omöjligt att ta upp dem alla. Men låt mig konstatera åtminstone två saker: det är omöjligt att vi är särskilt hotade av Ryssland just nu, och att hasta igenom säkerhetspolitiska beslut av denna dignitet kan aldrig vara bra. Den som inte tror mig är svaret skyldig på varför Putins gossar gör så dåligt från sig i Ukraina, samt icke minst hur det skulle gå om Rysslands styrkor först skulle skeppas över Östersjön.
När det gäller Nato har våra höga vederbörande gått över gränsen i att försöka skyla över sin barnsliga tro på ”fred i vår tid” efter Sovjetunionens fall.
Givetvis kommer ingen politiskt aktiv undan frågan om Sveriges migrationskaos. Min åsikt är mycket enkel, integrationsresitenta individer har inget i Sverige att göra och en aktiv repatrieringspolitik är en självklarhet. Medborgarna i Sverige ska inte stå för främmande människors uppehälle, den saken får lämnas över till frivilliga krafter med pengar ur deras egna fickor.
Under mitt ordförandeskap ligger Klassiskt liberala partiets linje om en säker och effektiv energiförsörjning fast. Dumheter som vind- och solkraft passar inte i Sverige, vi ska satsa på mer säkra alternativ för att säkra framtiden. När man talar om storskaliga lösningar är kärnkraft det absolut bästa alternativet.
Avslutningsvis konstaterar jag att Klassiskt liberala partiet efter årets kongress har en kraftfull styrelse som det ska bli intressant att arbeta med. I det arbetet ska vi göra allt för att få genomslag i debatten och förhoppningsvis göra skillnad i Sverige!
/Magnus Jönsson
Ordförande i Klassiskt liberala partiet
