Intervju med Andreas Agorander
Så här i juletid publicerar vi en intervju med vår partiledare Andreas Agorander om hur han ser på framtiden för partiet.
Liberala partiet är ett litet parti än så länge, men det betyder inte att ansvaret för att leda partiet är mindre än för andra politiska partier i Sverige. Vad ser du som din största utmaning nu när du börjar på din nya post?
Den största utmaningen har att göra med den allmänna aktivitetsnivån. Det finns mycket som skulle vara intressant att bygga upp eller göra givet att vi hade många aktiva att fördela arbetet på, men det blir en hård prioritering. Detta är speciellt en utmaning under mellanvalsåren.
Hur såg beslutsprocessen ut när du valde att ställa upp till posten som ordförande?
Sedan jag återkom till partiet har jag gått in i styrelsen för distrikt väst samt valberedningen centralt. Att ta steget upp till centralstyrelsen kändes rätt, och det var något som växte fram gradvis under året innan.
Vilka färdigheter tycker du att du har som gör dig till den rätta personen för posten som ordförande?
Jag har förståelse för att partiarbete är något som de flesta klassiska liberaler bedriver som en hobby vid sidan om arbete, familj, andra hobbies etc. som också är högt prioriterat. Många kanske har ett specifikt område eller en specifik aktivitet de är intresserade av. Så länge vi är av den storlek vi är i så behöver högsta ledningen ha förståelse för att det som enskilda liberaler kan känna sig motiverade att göra inte alltid är det som man själv velat prioritera högst. Jag har alltså en stor öppenhet för att medlemmar skall få genomföra olika former av initiativ de själva brinner för, och inte tvinga igenom en central vision från mitt håll.
En annan sak som gör mig lämplig i dagsläget är att för mig är partiarbetet en långsiktig hobby. En del personer kräver väldigt snabba resultat och en stort genomslag i media och annat på några månaders sikt. Jag tror inte en partiledare med ett så kort perspektiv skulle fungera bra i dagsläget.
Liberala partiet skiljer sig en del från de socialliberala riksdagspartierna (exempelvis Folkpartiet eller Moderaterna). Hur ser du på den så kallade klassiska liberalismen som Liberala partiet förespråkar, vad är viktigast att lyfta fram och förmedla till våra väljare och potentiella medlemmar om just klassisk liberalism?
Egenmakt och självkontroll. Väldigt många känner sig beroende av välfärdssystemen och dess regleringar för att få ihop vardagen. Det vi måste förmedla är att detta beroende är en illusion skapat av att resurserna först tagits bort och sedan ges tillbaka på ett väldigt styrt sätt. Speciellt gentemot svenska ”socialliberala” partier borde detta kunna drivas hem. Att socialliberaler som Folkpartiet vill ha en viss omfördelning ingår på något vis i begreppet, men att de dessutom vill omfördela på ett styrande vis (med t ex regleringar av hur familjen lägger ut uttag av föräldraledigheten) tar egentligen bort liberal i socialliberal.
Vad vill du uppnå det kommande närmaste tiden som ny ordförande? Har du några planer för större förändringar inom partiet?
Jag har inga större planer på förändringar i det korta perspektivet. Under perioden fram till nästa valrörelse kommer det handla om att förbereda så att det blir möjligt för fler att enkelt bidra under själva valrörelsen.
Vad ser du som en svaghet hos dig själv som du tror du kommer kunna jobba med medan du är ordförande för Liberala partiet? Känner du att denna svaghet hos dig själv kommer hindra dig i ditt arbete eller ser du svagheten bara som en chans till utveckling?
Jag är inte den starkaste på ”live”-debatt där man skall ge svar utan att hinna tänka igenom formuleringarna. Det kan vara ett problem för ett litet parti då media förväntar sig att småpartier skall skicka partiledaren i de flesta fall. Sedan så har jag förstås inte det kontaktnät och den historik av medial närvaro som många andra liberala profiler och yrkespolitiker har. Allt detta har naturligtvis en effekt.
Vad brinner du mest för inom Liberala partiets intresseområden och hur vill du jobba med just detta område? (utbildning, vård och omsorg, yttrandefrihet och integritet, bostadspolitik, skatter, polis, migration, gränser för staten, bistånd, klimatpolitik osv).
Jag är ganska bred i mina intressen och har inte en fråga som jag brinner för, men senaste valet var jag ansvarig för skattepolitiken. Rent generellt har liberaler en ganska klar bild av hur de vill att ett politiskt område skall fungera när vi så att säga är ”färdiga”. Intressant vore att ta fram ett mer detaljerat program för hur vi kan tänka oss att en politik där vi kommit halvvägs kan se ut. Till viss del gjorde vi detta för skattepolitiken, men det kan fyllas på med fler detaljer samt utökas med de andra politiska områdena.
Avslutningsvis, var ser du Liberala partiet om tio år? Vad har vi uppnått och på vilket sätt har vi nått dit? Vad anser du är LPs viktigaste roll i samhället idag?
Om tio år tar vi tillräckligt många röster för att motsvara 1-2 mandat. Detta tar oss inte över 4%-spärren men ger möjlighet att förhandla oss till t ex valtaktiskt samarbete och den första klassiska liberalen i riksdagen valet därpå.
Vägen dit går t ex genom att vi nu fram till valet 2018 förbereder så att det blir så lätt som möjligt för intresserade att bidra under valrörelsen. Många liberaler har ett annat liv som tar prioritet större delen av tiden, men kan tänka sig ställa upp under ett valår. Jag tror att en ökad synlighet på valstugor m.m. i tjugo/trettiotalet städer kan betala sig bra.
Ett förbättrat valresultat 2018 kommer att göra det lättare att få fler liberaler att lägga tid och energi på det arbete som behöver göras för att valet 2022 skall bli riktigt bra. Detta är i alla fall ett sätt det skulle kunna ske på.
Partiet och våra medlemmar fyller flera syften. Mest unikt är förstås att vi är den del av den liberala rörelsen som bedriver valrörelse. En annan viktig roll är att konkretisera den annars ofta väldigt abstrakta liberala ideologin till praktiska politiska förslag.