Allas lika rättigheter. Inför det allmänna.
Säg att du vill ha ett samhälle där människor visar ömsesidig respekt för varandra – och du kommer att mötas av gillande från nästan alla.
Men detta är – i vart fall i dagens Sverige – en oerhört radikal tanke.
Det finns aspekter på begreppet respekt som rimligen bör vara självklara, men som kanske inte längre är det. Som respekten för medmänniskors säkerhet och egendom. Vilket delvis kan vara resultatet av en allmän ”moralupplösning” – men som nog främst beror på att statens våldsmonopol blir allt sämre på sin kärnverksamhet. (Därmed vacklar även ett av fundamenten för det så kallade samhällskontraktet.)
Ett mer svårfångat problem är den ”allmänna samhällsmoralen” – det vill säga den kod som utvecklas mellan människor för en dräglig, rimlig och god samvaro. Ett slags minsta gemensamma nämnare för mänsklig samexistens.
Andra människors frihet, säkerhet och rätt till egendom – är det någon som bryr sig? Finns det någon som traderar dessa värden till samhällets unga, till nya svenskar från andra kulturer? Är det någon som förklarar varför detta är viktiga värden – och som står upp och försvarar dem?
En sak är klar, detta är inte något som prioriteras av den härskande politiska klassen och dess funktionärer. Kanske förstår de inte själva. Kanske bryr de sig inte. Kanske har de en annan agenda…
Det talas om mångfald, men statsapparaten verkar för likriktning, enhetlighet och den tycks vara rädd för sådant som är nytt och annorlunda.
Det talas om ”tolerans”, vilket är ett ord med många bottnar. Kanske vore det bättre att slå fast allas rätt till sin egen personlighet och egenart. Det vore att gå från att på nåder ha överseende – till att bli människors rätt.
Det talas självständigt om människors lika värde, vilket lämnar stort utrymme för subjektiv tolkning – och minimala möjligheter att upprätthålla principen. Bättre vore, naturligtvis, att tala om allas lika rättigheter. Det är något som går att observera och upprätthålla. Men av någon anledning tycks överheten vilja undvika en sådan ordning.
Vill man verkligen ha ett samhälle med en värdegrund som bygger på ömsesidig respekt människor emellan – då landar man i de frihetliga principer som det politiska etablissemanget ogillar och motarbetar efter de hotar deras makt:
Alla människor skall ha så stor frihet som möjligt. Gränsen för en persons frihet går där man hotar annans frihet, säkerhet eller egendom. Därtill skall alla ha lika rättigheter inför det offentliga.
Denna värdegrund måste få en plats i den svenska samhällsdebatten och i svensk politik. Till exempel kan det ske genom att vårt lands alla frihetsvänner get Klassiskt liberala partiet en plattform i riksdagen 2018.
Via brev från kolmårdenskogarna
Henrik Alexandersson
Riksdagskandidat.
