Den dyrköpta tryggheten

Därför är religionsfriheten dyrbar för fler än de religiösa.

Varför religion?

I dagens Sverige så stöter man på många som inte bekänner någon särskild gudstro. Man får ofta höra att religion är omodernt, kanske också att det är till för svagare människor som inte kan tro på sig själva, eller rentav att det i viss mån kan vara farligt. Det är i min mening inte helt underligt att folk kan tänkas tro så. Man läser i tidningen, ser på nyheterna, och hör av sina bekanta om så mycket avskyvärt och svårfattbart som genomförs till något högre väsens ära. Mediernas granskande syn blottar de som misshandlar, trakasserar, mördar och spränger. Heliga krig förs mot de som i våra ögon gjort intet eller bara litet ont.

Varför behöver vi religion? Låt oss vända oss till någon vars åsikt om den frågan haft betydande inverkan på den moderna historien. Karl Marx, som i sin text “Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin” metaforiskt uttryckte att “[Religionen] är folkets opium”, har blivit citerad av många och stora. Religionen, ansåg han, var det som massorna använde för att bedöva sig från livets smärtor och svårigheter. Med religionen så skapade de en innehållslös mening med sina liv, en illusion av att de kunde förändra sig, framåtskrida, och komma närmre något högre väsen genom tom ritualism och dyrkan. Religionen är, enligt hans måttstock, till synes bara ett hinder mellan människan och hennes intellektuella frigörelse och upphöjelse, en nedbindande kraft som gör henne trångsynt och sårbar för manipulation.

Vad är en religion?

Men om nu religion är så dåligt, varför tyr sig då så många människor till den? För att vi ska kunna gå vidare med frågan så måste vi först definiera tydligt och förstå vad en religion är. Jag såg mig runt efter en lämplig definition, men de uppslagsverk som jag har haft tillhands gav visserligen många och varierade svar, men inget av dem tycktes träffa kärnan av ämnet. Kanske är det för att religion tycks innefatta så mycket så det blir en tämligen omöjlig uppgift att förklara med några få ord? Hursomhelst så behöver vi något att utgå ifrån, så jag väljer att delge min egen förklaring.

En religion är en teistisk ideologi.

En ideologi är en värdegrund, en definition av rätt och fel, en bas varpå man gör moraliska bedömningar. Den definierar viktiga saker såsom ideal, mål, lycka och deras motsatser. Skillnaden mellan en religion och en oteistisk ideologi begränsas av religionens skildring av människan i relation till en gudom.

Detta innebär att de religiösa inte utför så mycket hemskt för att de tror på ett högre väsen, utan för att deras ideologiska värdegrund ser sådana handlingar som moraliskt rättfärdiga eller försvarbara. Ur det isolerade fenomenet gudstro så kan man inte härleda några av de nackdelar som Karl Marx hävdade att en sådan tro har. Relationen mellan en teistisk ideologi och våld, för att ta ett exempel, är lika liten som den är mellan vilken ideologi och våld som helst.

Alla människor drivs av ideologiska värderingar. De existerar som en följd av den mänskliga intellektuella naturen, som är subjektiv. Så fort någon människa tar ett subjektivt ställningstagande gentemot någon aspekt av världen hon lever i, så har hon fattat vid en ideologisk uppfattning. Det innebär exempelvis att i den stund hon fördömer en ideologi eller religion så svär hon också trohet åt en annan, medvetet eller ej. Till och med rationella beslut görs i enlighet med underliggande ideologiska normer, oavsett hur objektiv beslutstagaren försöker vara.

En ideologi kan innefatta varje aspekt av en människas liv, eller bara en del av det. I Hitlers tredje rike utlovade man politisk frälsning och upphöjelse till sina anhängare, utilitarismen utlovar en logisk etik, Apple säljer teknologisk och social upphöjelse, för att ta några exempel. Människans ställningstaganden gentemot till synes enkla saker såsom godis, märkeskläder, barnen i Afrika och antikrundan är också baserade på ideologiska uppfattningar. De kan vara att godis är tröst, att märkeskläder är till för dem med dåligt självförtroende, att barnen i Afrika är var mans ansvar, eller att antikrundan är en yttring av samhällets fördärvande hunger efter pengar och materialistisk upphöjelse.

Beroende på vilka värderingar vi har, vilken ideologi vi står på, så kommer olika typer av handlingar att verka olika rationella. Ta, till exempel, en som anser att djurens mångfald och fortskridande är mer betydelsefullt än något annat. Denne kommer antagligen inte att tveka inför att utföra demonstrationer, sabotage, och kanske ren terroristverksamhet för att bevara djurarterna. Dåd som att förhindra politiska processer eller fysiskt stoppa djurförsök är tänkbara medel för att uppnå dennes ideal. Men någon helt annan, vilken vigt sitt liv för att rädda en älskad från en sjukdom, skulle nog se till exempel djurförsök som ett litet offer för hoppet om att nå sin dröm om den älskades bot. Rätt och fel beror på vad vi väljer att tro är av betydelse. Vi strävar alla efter att förstå, framåtskrida och förverkliga. Vi tror alla att vi är rationella.

Varför behöver vi religion? För att vi alla behöver förhålla oss på något sätt till den värld vi lever i. Vi behöver alla avgöra vad i den som är av verklig betydelse. Varför behöver vi religionsfrihet? För att vi behöver frihet att tänka, tycka, värdera och uppskatta den värld vi lever i på vad sätt vi tror och önskar. För mig så är grunden till religionsfrihet tron på var människas förmåga att själv finna stigen till lycka, vare sig den stigen leder en genom dop och konfirmation eller säsongskort och slutspel, eller kanske båda två eller något helt annat.

Frihetens baksida

Det finns dock ett problem med frihet, vilket jag tror få har missat. De värderingar vi har står i motsats till andra människors värderingar. Precis som människor väljer att ge till de behövande och undervisa de okunniga så väljer andra att ljuga, stjäla, förtrycka och kanske till och med mörda. Hur bör man förhålla sig till det? Det finns ett förhållningssätt, vilket jag förespråkar, som kanske bäst bör beskrivas som en elegant kompromiss. Det innebär att varje individ accepterar att hennes ideal skiljer sig från andras, och ger dem rätten att tro och agera som de vill. Rätt att agera med ett undantag! De får inte handla på ett sätt som mer direkt begränsar någon annan persons frihet. Ideologier såsom rätt till sitt liv, äganderätt, rätt till uttryck med några andra utgör grunden för detta tänkande. Det spelar inte någon roll vilken gud någon tror eller inte tror på, eller hur denne tror gudomen bäst dyrkas, så länge som hon accepterar andra människors rätt till liv och frihet.

Risken med demokrati

De två ämnena ideologi och politik börjar närma sig. Vilken ideologi utgör grunden för politiken i samhället? I en stat, oavsett stadsskick, så utgör statens konstitution, eller grundlag, de grundläggande ideologiska uppfattningar som definierar hur människor i staten bör förhålla sig till varandra. Konstitutionens syfte kommer att variera beroende på de styrandes värderingar. I ett demokratiskt samhälle så styr folkets röster, vilka tar staten i den ideologiska riktning de önskar. De olika partierna folket röstar på bjuder alla på olika förslag på hur grundlagen bör tolkas och tillämpas. De partier med större inflytande kan stifta lagar och agera gentemot samhället i enlighet med sina egna agendor, vilka då förhoppningsvis motsvaras av deras röster.

I det fall de ledande partierna arbetar fram en reglerande och interventionistisk politik som växer utöver det minimikrav av värderingar som vi av nödvändighet måste dela för att kunna leva tillsammans, som jag tidigare nämnde, så kommer staten naturligen att ta en mer dominant ideologisk riktning. Den riktning staten tar kommer i sin natur att främja vissa människor och stävja andra, eftersom vi alla anser olika saker vara av betydelse. Ofta motiveras statliga regleringar och åtaganden med att de görs för samhällets bästa, men vissa gynnas och andra missgynnas. Ett demokratiskt samhälle ger majoriteten rätt att beröva minoritetens frihet, om majoriteten så önskar.

Staten Sverige

Vi lever idag i ett land där nysvenskar ska integreras, där ett rikt kulturliv uppfattas vara en mänsklig rättighet, där statens skola och undervisning är helt obligatorisk och propagerar för vad bäst staten vill, där moms reglerar vad vi borde och inte borde köpa, där styrränta och bankregleringar avgör hur mycket vi borde låna och spendera, där mödrar inte bör stanna hemma med sina barn eftersom de med sitt arbete förväntas bidra till det som upplevs vara samhällets bästa.

Staten i Sverige är stor och mäktig. Den har vuxit långt över de grundläggande värderingar som en fri stat behöver. Men, som någon kanske kan tycka, är det inte en trygghet att ha en stat som värnar om de flesta, som sätter folk på plats som tänker och agerar hur som helst? Det är det kanske. Men det är också, inte minst, en oerhört minskad frihet och en begränsning av mångfalden, vilken är grunden till vårt ekonomiska och intellektuella framåtskridande. Religiös och ideologisk frihet är grunden för ett samhälle där du är fri att välja din egen väg till lycka, oavsett vad det är du tror eller inte tror på. Kravet, eller kompromissen, är dock att du kan acceptera och leva med att andra människor inte tänker och tycker som du gör.

Hur mycket av din och min frihet är du beredd att betala för den dyrköpta tryggheten?