”Borg”-erlig ekonomi är misstänkt socialdemokratisk

Det är nästan så man funderar över om Anders Borg (likt Reinfeldt) försöker göra som socialdemokraterna, fast bättre, och ”fungerande”. Ta en sådan sak som den fantastiska reformen ”jobbskatteavdraget”. Den kan alla tycka om, eftersom alla får ta del av den. Eller? Fel. Är man liberal bör man se jobbskatteavdraget för vad det är, nämligen ett fantastiskt sätt att göra skattesystemet ÄNNU MER progressivt. Det är helt enkelt en muta till låg- och medel-inkomsttagare för att de skall fortsätta kolla åt andra hållet medan vi skattar livet ur alla som råkar ta sig till högre inkomstnivåer. Att både värnskatt och statsskatt är kontraproduktivt på längre sikt kan vi dessutom ignorera för tillfället, då jobbskatteavdraget ökar ”konsumtions-utrymmet”, så vi får en ökning på konsumtions-sidan av ekonomin (låg- och medelinkomsttagare konsumerar procentuellt sett större del av sin inkomst än höginkomsttagare), vilket för tillfället skyler över de långsiktigt skadliga effekterna på besparings- och investerings-sidan (hög-inkomsttagare sparar procentuellt sett större del av sin inkomst än låg- och medelinkomsttagare).

Det är naturligtvis fantastiskt att det som tidigare var statlig konsumtion blir privat konsumtion, men om vi pratar hållbar ekonomisk utveckling så är det inte mer konsumtion vi behöver, utan mer besparingar och investeringar. Framtida löneökningar och pensionsutbetalningar är nämligen helt baserade på hur mycket vi sparar idag, inte hur mycket vi konsumerar idag. Men det vore väl för mycket att tro att Anders Borg som enda finansminister i världen skulle ha lyckats se igenom den socialdemokratiska myten om konsumtions-ekonomin. Han lånar iallafall inte för att staten skall spendera, vilket i alla tider varit vänsterns lösning på allt från arbetslöshet till dåligt väder. Men eftersom de senaste tio åren har visat en privat skuldutveckling (istället för som tidigare en offentlig sådan) som vida överstigit produktionsökningar, tror vi dock knappast att den Borgska ”Tiger-ekonomin” kommer ryta särskilt högt kommande år. Måhända ett försiktigt jamande.

Den som tycker om att läsa om politiker som klappar sig själva på axeln kan ju kolla här (DI).