Public Service

I veckan publicerade Public Serviceutredningen sin rapport om public service framtida finansiering. Betänkandet framhärdar att den allmänna TV-avgiften bör ersättas av en obligatorisk skatt. Den påföljande debatten har i huvudsak varit uppdelad i två läger, de som är för en skattefinansierad modell och de som är för en som i dagsläget avgiftsfinansierad modell.

De olika argumenten sträcker sig från oberoende och bredd till avsaknaden av reklam. Samtliga av dessa argument är tunna och inte övertygande.

Public Service är inte oberoende eftersom styrelseposterna i de olika stiftelserna och bolagen ofta tillsätts med gamla politiker. Att större delen av journalisterna i public service är mer åt vänster (MP och V) än landet i övrigt bidrar inte till att mediet betraktas som oberoende.

Argumentet om public service måste finnas för att de smala programmen skall få utrymme och bidra till ett brett programutbud håller inte. Det satsas ofantligt mycket på program för att få höga tittarsiffror som dokusåpor och kändistäta frågesportsprogram. Allt för få smala program finns i tablån och allt för mycket för att dra massorna.

Public Service är inte reklamfritt. Reklamen är inte lika uttalad som i ”reklamkanalerna” men den finns där dold. Företag kan presentera och sponsra program och vara partners i produktionen av olika satsningar. Det görs smarta produktplaceringar. Artistporträtt och framträdanden i morgon- och kvällsprogram inför nya skivsläpp är i gråzonen för att betraktas som reklam.

Att välja mellan en skattefinansierad eller en TV-avgiftsfinansierad modell är som att välja mellan pest och kolera. Det mest rättvisa vore om de som konsumerar materialet också får betala för det – det vill säga omvandla nuvarande public service-bolag till ett modernt mediabolag som tar betalt för sina tjänster på samma sätt som andra bolag, med frivilliga abonnemangsavgifter. På detta sätt kan man välja om man vill nyttja programutbudet eller ej. Det nya mediabolaget skulle naturligtvis kunna samarbeta med andra medieleverantörer för att sälja sitt kanalutbud via deras nät och ge kunden ett enkelt val.

I framtiden ser man också till att mediabolaget säljs ut och privatiseras helt, i god liberal anda.